Vår förkärlek för regler har, utan att vi märkt det, försatt oss i ett krig emot visheten
Vi behöver regler, bra regler men när en regel hamnar i krig mot visheten vad gör vi då? När vi missar det mänskliga så det blir omänskligt. När reglerna blir för dogmatiska berövas vi förmågan att improvisera och det moraliska blir underminerat.
När reglerna blir viktigare än allt annat
Det upplevda behovet av briljans och genialitet och intelligens skenar och med det vår önskan om att vara briljanta intelligenta genier, men vad är det? Barry Schwartz säger att den goda nyheten är att vi inte behöver vara något geni för att vara vis men den dåliga nyheten är att utan visdom räcker inte